nytt

jag börjar det nya året genom att jobba ihjäl mej, och det känns trevligt.
jag börjar också med att omöjligt kunna vila när jag faktiskt är ledig.
jag börjar helt enkelt året med att alltid vara igång, med att aldrig riktigt sitta still, med att vara som jag alltid är.
med att leva.


jag började också året med alldeles för lite sömn, och det kan vara det som är anledningen till att de flesta tankar och känslor känns tunga att bära omkring. jag städar, både i lägenheten och inuti, jag rensar ut, plockar isär, hittar nya sätt att pussla ihop det på, hittar nya utvägar - ja, det är just det, att jag alltid alltid alltid hittar en utväg
- och tar den.


det skulle kunna vara ett nyårslöfte att låta bli såntdär - men jag vill inte lova någonting annat än att jag ska försöka leva så mycket jag bara kan och precis så som jag vill. inga undanflykter, inga ursäkter, inget slingrande.




"du är nog den som jag borde vara hos"

men vad gör man åt det, när hela världen är upp och ner trots att allt egentligen äntligen fallit på plats?
problemet är att det inte finns något problem - precis så. det blir så ovant. så lugnt. så förbannat tryggt.
- och fint.