mittialltihop mitt i livet.

den här damen bokstavligen studsade upp ur sängen när väckarklockan ringde fem över fem imorse. Det ni! Det kunde ingen tro för en sisådär tre månader sedan, att det ens skulle finnas en anledning att gå upp, än mindre att studsa ur sängen. Och för sex månader sedan, då trodde vi inte ens att den här damen skulle orka någonting igen, klara av någonting igen, få ordning på livet igen, ens leva igen. Nåja, ni trodde, men jag gjorde det inte. Inte till 100 %.

och nu är jag där. mitt i livet, igen. hur det gick till? jag vet inte, jag har slutat ställa frågor som inte kräver svar. jag har slutat ifrågasätta livet som vore det något negativt. jag har slutat att värdera saker och ting eftersom jag vet med säkerhet att jag tycker om det mesta som har med livet att göra. det är när förutsättningarna ändras som livet blir svårt att hantera. då blir det, nästan automatiskt, ganska mörkt. men det är som med vintern när man längtar efter solen och våren och känner att den är hur långt bort som helst. och sedan är man där. i solskenet. på en bänk i en park. med solbrillorna. och värmen känns in under huden igen.

det kommer vi inte ifrån. att det går ner ibland, för att kunna gå upp igen. som en påminnelse om att vad som helst kan hända när som helst. som ett litet komihåg för att uppskatta livet och allt som går att le och skratta åt igen.

det är mycket tankar här ikväll. hela dagen har varit full. jag får inte ordning på mina tankar, och kanske är det inte meningen heller mitt i allt plugg och jobb. men känslorna, dom skulle jag vilja ha på plats, för när dom är till höger och vänster som nu, då känns det ibland som att jag ska gå sönder.

efter en biltur till lund, lite luft, världens bästa sällskap, vitlöksbröd till middag och lökringar till efterrätt så känns det ganska okej igen. tills jag börjar tänka igen. känna efter. jag måste sluta känna efter, i alla fall för ett tag. det är för mycket som känns.

uppgiften som ska lämnas in idag är nästan klar. nästannästan. - och jag tycker att jag förtjänar en lång varm dusch.

brick by brick

en ny kompis!

jag ska jobba 29 timmar i helgen minsann. och det paper som ska in på högskolan imorgon måste därför bli klart idag. om jag har tid att uppdatera min blogg egentligen?

verkligen inte.

men jag vill tala om att jag har inte ett enda bekymmer i hela världen som är större än detta.
om hjärnan fungerar likadant när saker är bra som när dom är dåliga borde den alltså dra slutsatsen att eftersom det inte finns något bekymmer, inget problem, då är allt bra. då ska man le och vara glad. skratta, tills det gör ont i magen.

en vacker dag ska jag tacka honom för att han - inte som andra tidigare, hållt mej ovanför ytan - utan för att han gett mej en väg ur allt som går att drunkna i.

en god jul.

Det är väldigt underhållande att sitta i timmar och titta på en hund och en katt som försöker bekanta sej med varandra och bli kompisar.


Allt ordnar sej. Det är ett som är säkert.

Jag har knappt alls ont i magen mer.
Jag har inte behövt vara på sjukhuset på länge nu.
Jag har hittat rutiner som får mej att må bra.
Jag är på plats i en lägenhet med katt och hund och kanin och sambo (kombo?).
Jag har jobb och tillochmed två i januari.
Jag ska läsa en fortsättningskurs på handikapp- och rehabiliteringskursen jag läst på distans under ett år.


Jag behöver inte oroa mej - det har han gjort klart.


Och då gör jag inte det mer.
Vet ni hur skönt det är? Att få vila?


Jag vill önska en väldigt god jul till alla er, ni som läser här, ni som kommenterar, ni som bryr sej.
Det är ni som hållt mej ovanför ytan de gånger jag varit på väg att drunkna i allt vad ångest, sjukdom och smärta heter. Jag bryr mej också väldigt mycket om er, och för mej spelar ni en större roll än ni kan ana.


God Jul!

ketchup

Herreguuuuud! Sa jag att jag fått jobb? Sa jag det?

Och hur i hela fridens namn kunde jag låta bli att säga det? Hur kunde jag glömma tala om något jag väntat på i månader?

På tisdag är det introduktion. På det ena jobbet, ska tilläggas. På det andra är det på torsdag. Jodå, jag fick två! Och dom ringde från 7 jobb bara i måndags! Men två ska jag fixa alltså, det ena är som tur är bara ett uppdrag på två veckor i januari så det går att kombinera. Jösses vad allt går bra plötsligt!

Ketchup-effekt, mina damer och herrar.

vilken dag!

inte undra på att jag är trött nu.

julkorten är skrivna, lägenhetskontraktet skrivs imorgon, vindsutrymmet fixat så allt ska få plats, golvet är fullt på alla håll med flyttkartonger, skolådor, kläder och skit, (hur mycket grejer kan man samla på sej, egentligen? jag ska ju inte ens ha med hälften..?)

och Hemlis har somnat. Han packade ju klart sitt redan i förmiddags.. och bara väntade på flytten så vi kan leka apport med bollen i nästa hem också.

ett litet troll.

Jag verkligen älskar det Johanna Frändén skrev på Aftonbladet efter El Clásico;

- Matchen hade inte börjat när Bernabéustadion exploderade i en glädjescen med en fråga på allas läppar: "Är det här på riktigt, vad är det som har hänt?' Nittio minuter senare klev Barcelona av planen med ett svar till resten av världen: 'Ett litet olycksfall i arbetet bara, allt är som vanligt." -

Så var det med det. Igen.

Så fort jag har pengar ska jag resa till Barcelona igen, jag saknar dej något fruktansvärt ibland. Jag var en helt annan människa hos dej och jag saknar den människan också. Jag saknar alltihop.
och samtidigt trivs jag som fisken i vattnet i livet precis just nu.



Jag var hos frisören idag, ganska nyss. Mamma sponsrade. Kanske tyckte hon att mitt hår var slitet.. Det var det. Men, det är lyx att gå till frisören när man inte har några pengar, ska ni veta. Jag njöt varje sekund. Och jag kom därifrån nöjd.

Tills mamma fick se - "oj du ser ut som ett litet troll..."





Vad säger ni?

Nåja, så illa var det inte, för ordet "skitsnyggt" var med i samma mening lite senare. Det tar jag till mej. Att jag är ett skitsnyggt troll. Jag visste inte ens att sådana fanns.

idioti - dumhet - kärlek

Det finns ingenting i världen som får min mage att göra så ont som spänningen inför vissa fotbollsmatcher.

Jag älskar det.

El Clásico, mina damer och herrar, har precis slutat
- och jag kan äntligen andas igen.

Anna-dagen

det verkar bara vara jag i min krets som ser julkalendern varje morgon - men det hör liksom till

och det är väl märkligt, att det kvittar att jag går upp sedan halv 8 för att börja dagen, för även de dagar när jag ska vara iväg vid elva blir jag sen.

jag är alltid sen.

men! jag ska flytta så fort jag fått en bekräftelse med posten, och jag ser fram emot det. Hemlis däremot, han är mest orolig.

Igår hängde sej hela telefonen, förresten. jag försökte allt jag kunde tills jag blev tvungen att återställa hela telefonen.. Det slutade såklart med att allt på mobilen försvann, det är liksom poängen. Som tur är hade jag sparat mina foto på datorn också.. Men kontakterna hade jag inte synkroniserat, så dom är borta. Puts väck. Av 20 viktiga nummer har jag nu 3, för att dom 3 personerna redan hört av sej. Alla andra får gärna göra likadant - annars är risken mycket mycket stor att vi inte hörs igen. och jag vet att ni skulle sakna mina sms då och då, mina samtal ibland och framförallt känslan av att jag finns där någonstans.

detta är vad jag skulle kalla en slagen hjälte. båda två.
min lussesnigel som jag gjorde hos Rebecka förra veckan. Söt är den.
Den här finfina herren umgicks jag med hela dagen igår, han går numera under namnet Artur.

När det var storm här för någon vecka sedan så byggde Hemlis ett skyddsrum.

Märkligt att man kan ha ett hundratal bilder på sin telefon och glömma bort det. Men sitt nu inte där och läs, skicka mej ett sms med ditt nummer! (0737666842)

Och - detta är inte för att jag underskattar din intelligens - mest för att jag vet hur det är att glömma saker - glöm inte skriva ditt namn..

en fin dag.

När man för en gångs skull loggar in på sin blogg, och ser i statistiken att hela 18 personer redan varit här inne när klockan bara är 9 på morgonen, det känns ganska fint. Kanske har ni också varit vakna sedan julkalendern imorse?

Om 40 minuter ska jag hoppa på bussen för att åka till älskade Therése. Bara så att ni vet, detta kommer bli en bra dag. En fin dag. En sådan där dag som man minns och värdesätter.

Det är en gubbe uppe på hustaket på andra sidan gatan.

Idag och imorgon visar jag min lägenhet för lite folk som är intresserade av att hyra den. Papperna måste bli klara innan fredag nämligen. Stress? Lite grann... Plus att jag försöker göra slutarbetet i distanskursen jag läser, och en tenta som släpar efter och några uppdrag i den andra kursen. Jag kommer gå in i väggen snart, jag känner det. Men om man är beredd och tar på knäskydd, hjälm, skyddskläder i allmänhet och framförallt stänger in hjärta och känslor i ett skåp - då kanske man klarar sej undan?

Jag klarar mej kanske inte undan, men jag klarar mej. Så mycket vet jag.
Det gör bara lite väl ont i magen nu, lite onödigt ont. Jag måste skärpa mej.

.

Grattis på namnsdagen, älskade morfar.

picket unt packet

Nu är det såhär att vi ska flytta. Den här lägenheten hyrs ut i andrahand och Hemlis och August och jag, vi ska bosätta oss i en annan lägenhet. I den andra lägenheten befinner sej redan en man och en hund. En hund som Hemlis hälsat på en gång. Hemlis var rädd, om hunden rörde sig snabbt eller tittade åt hans håll. Men! Så fort hunden vände ryggen till och gick iväg, då var det en som följde efter nyfiket. Jag drar slutsatsen att han inte är så himla jätterädd..
August klarar sej undan mest för att han bor i en bur. Han blev rädd ändå, men hunden kommer ju inte åt honom.

Vi flyttar innan jul är det tänkt. Alldeles snart. Vi bryr oss inte om julpynt och sånt det här året. Jag har mina snöglober - har jag berättat om alla dom? - jag verkligen älskar min samling och jag önskar mej ingenting annat i julklapp än fler snöglober - och dom tar jag med mej. Allt annat känns lite onödigt när man mitt i allt ska ta sitt pick och pack och låta det ligga ett tag i flyttkartonger. Mycket av mina grejer ska bara rakt upp på vinden.

Detta var bara lite information. Om vad som händer i mitt liv. Om en bråkdel av allt som händer. Det händer hur mycket som helst. Det är mycket nu. Jag hinner som vanligt inte med och blir förvirrad, men jag gillar den där förvirringen på något sätt. Innan jul ska vi också hinna med en hel julbakshelg, Les Miserable, två tentor, återbesök hos psykologen, en glöggmysdag, en del träning, julkortsskrivning, och helst ska jag få en del jobb också.
Sa jag att det var mycket nu? Jag menade det.