den här damen bokstavligen studsade upp ur sängen när väckarklockan ringde fem över fem imorse. Det ni! Det kunde ingen tro för en sisådär tre månader sedan, att det ens skulle finnas en anledning att gå upp, än mindre att studsa ur sängen. Och för sex månader sedan, då trodde vi inte ens att den här damen skulle orka någonting igen, klara av någonting igen, få ordning på livet igen, ens leva igen. Nåja, ni trodde, men jag gjorde det inte. Inte till 100 %.
och nu är jag där. mitt i livet, igen. hur det gick till? jag vet inte, jag har slutat ställa frågor som inte kräver svar. jag har slutat ifrågasätta livet som vore det något negativt. jag har slutat att värdera saker och ting eftersom jag vet med säkerhet att jag tycker om det mesta som har med livet att göra. det är när förutsättningarna ändras som livet blir svårt att hantera. då blir det, nästan automatiskt, ganska mörkt. men det är som med vintern när man längtar efter solen och våren och känner att den är hur långt bort som helst. och sedan är man där. i solskenet. på en bänk i en park. med solbrillorna. och värmen känns in under huden igen.
det kommer vi inte ifrån. att det går ner ibland, för att kunna gå upp igen. som en påminnelse om att vad som helst kan hända när som helst. som ett litet komihåg för att uppskatta livet och allt som går att le och skratta åt igen.
det är mycket tankar här ikväll. hela dagen har varit full. jag får inte ordning på mina tankar, och kanske är det inte meningen heller mitt i allt plugg och jobb. men känslorna, dom skulle jag vilja ha på plats, för när dom är till höger och vänster som nu, då känns det ibland som att jag ska gå sönder.
efter en biltur till lund, lite luft, världens bästa sällskap, vitlöksbröd till middag och lökringar till efterrätt så känns det ganska okej igen. tills jag börjar tänka igen. känna efter. jag måste sluta känna efter, i alla fall för ett tag. det är för mycket som känns.
uppgiften som ska lämnas in idag är nästan klar. nästannästan. - och jag tycker att jag förtjänar en lång varm dusch.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar