När man för en gångs skull loggar in på sin blogg, och ser i statistiken att hela 18 personer redan varit här inne när klockan bara är 9 på morgonen, det känns ganska fint. Kanske har ni också varit vakna sedan julkalendern imorse?
Om 40 minuter ska jag hoppa på bussen för att åka till älskade Therése. Bara så att ni vet, detta kommer bli en bra dag. En fin dag. En sådan där dag som man minns och värdesätter.
Det är en gubbe uppe på hustaket på andra sidan gatan.
Idag och imorgon visar jag min lägenhet för lite folk som är intresserade av att hyra den. Papperna måste bli klara innan fredag nämligen. Stress? Lite grann... Plus att jag försöker göra slutarbetet i distanskursen jag läser, och en tenta som släpar efter och några uppdrag i den andra kursen. Jag kommer gå in i väggen snart, jag känner det. Men om man är beredd och tar på knäskydd, hjälm, skyddskläder i allmänhet och framförallt stänger in hjärta och känslor i ett skåp - då kanske man klarar sej undan?
Jag klarar mej kanske inte undan, men jag klarar mej. Så mycket vet jag.
Det gör bara lite väl ont i magen nu, lite onödigt ont. Jag måste skärpa mej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar