vad är det med alla satans beslut man måste ta alltid?
det var inte längesedan jag tvingades ta ett beslut som gick ifrån allt jag drömt om - det beslutet fick jag ta minst sju gånger - och ändå är det inte riktigt så att verkligheten rättat sej efter mitt beslut
(eller är det jag som inte tagit det till hundra procent?)
vad spelar det då för roll?
"vem lämnade vem?"
om verkligheten ser ut som den gör och man inte kan göra någonting alls för att förändra den - ska man då bara bita ihop? kämpa? stå ut med? orka? vara nöjd? vara glad? nöja sig?
jag vet inget värre än folk som nöjer sig. jag har aldrig varit sån. och ändå tänker jag att det ibland hade varit bättre om jag bara gjorde det. då och då.
"du skulle sälja din själ för att få stanna där"
- och jag skulle sälja min för att få ha dej här.
nu är vi där igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar