onsdag 25 januari 2012

men ingenting känns.

"med dej på andra sidan jorden får jag tid till ingenting"
eller i alla fall till att släppa någonting som jag inte bör ha i min närhet
och det blev så enkelt när du inte längre var här


jag kommer på mej själv med att hålla andan när jag tänker på dej för då kan du inte göra mej lika illa.

jag sitter i en soffa och äter en avokado, istället för att träna bodypump
jag orkade bara inte - inuti mitt huvud pågår ett krig
i mitt hjärta har kriget redan härjat - och nu stannat upp
fred? nej verkligen inte - varken krig eller fred, varken lugn eller kaos
ännu värre - likgiltighet?

värken i hjärtat har satt sej i hela kroppen - så som det oftast blir
värken sitter i varenda liten cell - den har tagit sej in i varenda liten vrå
och framförallt, den har tagit sej in i magen

den gnager hål
den armbågar sej fram genom de tarmar som finns kvar


"jag är lycklig med dej"
vad hände med den tanken? vad hände med att släppa in någon och faktiskt tro? vad hände med att våga? vad hände med att satsa på någonting som gör en glad men som samtidigt skulle kunna ta sönder en fullständigt?
precis det hände. jag gick sönder fullständigt.

detta är inte en utväg. detta är en väg in i ledsamheten.
detta är inte en dålig ursäkt. detta är en bra ursäkt att gå ifrån.
detta är inte en lösning. detta är ett problem.
detta är inte en bra känsla. detta är ångest.
hundra procent ångest som tar över hela mej, allt det som är jag.
detta är inte jag.

varför i herrans namn biter man sönder sin egen läpp som jag gjorde precis?
och varför i herrans namn biter någon annan sönder den?

ikväll är det fotboll och denna gången ska jag inte hålla andan.
inte för det. jag håller andan för så mycket annat.
någon måste påminna mej ibland att andas.

när jag var sjuk, då var du den som fick mej att fortsätta
du hjälpte mej att andas igenom alltihop
du fick mej att hitta mitt eget leende i det elände jag inte ville leva i
du gav mej en känsla av hopp när jag tänkte att livet var slut
- men du gjorde egentligen ingenting
jag gav mej själv allt det där - för att jag trodde på någonting

någonting annat än det här.

och nu då?
"jag kommer hem imorgon"

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar