gröt.

efter magbilden i torsdags fick jag ett mail från en tjej som ville se resten av magen, dvs hur den sett ut efter alla operationer. vi ordnar det, en vacker dag. när jag har psyke nog till att gå igenom allt det där igen.

för så är det. en enda bild och hela kroppen är där igen. bearbetar, tänker efter, känner samma saker. men jag vet var jag är nu och jag behöver bearbeta. när jag faktiskt vill.
vi är nämligen vid en punkt nu när jag kan välja. och jag älskar det. att jag kan välja om jag vill vara ledsen och framförallt att jag kan välja att vara glad nästan helahela tiden.

idag är jag förbannat bra. det är för att jag inte varit det de senaste dagarna, jag har lite att ta igen. det återstår bara en tenta i kursen nu, sedan är jag godkänd (förhoppningsvis) för att få fortsätta på nästa kurs.
ikväll är det träning, förresten. intressant? nej, det kan vi diskutera.
att jag ska äta gröt nu är heller inget jätteintressant. det är mer bara fakta som jag vill dela med mej av, ifall någon skulle undra. nu behöver ni inte undra mer.

det finns en man i Thailand som inte låter mej vara. det fanns en man här förut som gjorde det. krävs det alltid ett visst avstånd för att hinna sakna och känna efter? krävs det alltid en gräns för att vilja gå över den? krävs det alltid alltid alltid fint gräs på den andra jävla sidan för att man inte vattnar sitt eget?
man skulle fint kunna uttrycka det med att jag tröttnat. då är man väldigt snäll. och inte alls arg. vi säger så.

jag är på en plats där jag inte vet om jag vill vara. känner man allt man vill när man vill det? kan man vilja någonting man inte känner? sålänge man inte känner att man inte vill, vill man då? kan en vilja försvinna så snabbt? så plötsligt? av vilken anledning som helst? kan man urskilja en vilja om den skuggas av någonting svårt? borde inte varenda liten känsla i kroppen kännas till hundra procent och varenda liten vilja vara rätt?

det är mycket såntdär nu. fram och tillbaka. men denna gången är det berättigat, vilket gör det hela mycket svårare.

gröt var det - i huvudet och snart på tallriken.