"I wont be okay and I wont pretend I am"
jag tvivlar på alltihop. det är inte så himla konstigt om man tänker efter. ibland ska man inte tänka efter. ibland måste man. ibland får folk en att göra det oavsett - ibland visar sej folk vara annorlunda än man trott från början. ibland blir man överraskad. ibland blir man besviken. ibland bara trött.
ibland blir man mer säker på sin sak, att det inte går att lita på en enda människa, inte ett enda ord, knappt ens sej själv. ibland inser man att människor som får en att känna och tänka så kanske borde vara i någon annan värld istället för just i min. ibland inser man därför att det är bättre att tro på sånt som är bra, att välja bort ledsamheten, besvikelsen, ilskan, att välja bort delar som inte gör en hel, att sortera ut känslor som gör mer ont än gott.
"letting go of all I've held on to" - varför i hela fridens namn då?
stopp.
- såhär ska det inte vara?
det ska inte göra ont att slå upp ögonen på morgonen. det ska inte vara tungt att stiga upp och det ska inte vara svårt att hålla balansen på sina egna ben. det ska inte kännas obehagligt att andas. det ska inte krypa i kroppen av en del känslor. det ska inte kännas hemskt att vara där man är. det ska inte verka ledsamt, sorgset, tröttsamt. det ska inte verka svårt. det ska inte vara svårt.
vad hände med mitt leende? vem tog det och hur får jag det tillbaka?
jag behöver mitt leende, jag behöver mitt jag.
mm det där med alltför snabba vändningar. upp och ner. en del raksträcka. gör mig alldeles vimmelkantig. tittar på andra och funderar på hur man gör för att få ta del av den där stabiliteten de verkar besitta. jag tror kanske det är lite så, man får inte tänka så mycket. gör man det är det kört. då är man tillbaks i uppochner, framochtillbaka. jag tror vi tillhör samma släkte. kram!
SvaraRadera