Jag kommer inte alls igång idag. Så ni vet.
Förvänta er inga stordåd av den här dagen. Och ändå, förvänta er precis vad ni vill. Det är ni som får bära besvikelsen eller förvåningen.
Jag tänker på Anette hela tiden. Det sägs att det kommer något bra ur allt dåligt, men jag har lite svårt att se det? Det sägs att efter regn kommer solsken, men herregud, det är vinter. Det sägs också att tiden läker alla sår, och jag har aldrig hört något så dumt.
Igår var jag duktig hela dagen, från morgon till kväll, jag var inte stilla en sekund. Nu ljög jag. Jag satt relativt stilla de där fyra timmarna som jag pluggade såklart. Jag var också relativt stilla när jag pratade i telefon. Också när jag åt. Men då rör sig ändå käkarna, det gälls. Jag var i alla fall inte stilla när jag tvättade. Inte när jag handlade heller. Inte heller när jag tränade. Det vore konstigt om man kunde träna helt stilla. Men också praktiskt på något sätt.
Som ni märker så är hjärnan inte heller helt på banan idag.
Men, jag har planer - jag ska hälsa på min älskade älskade mormor idag. Hon säger alltid att hon är ensam, och även om jag aldrig kan plocka bort hennes ensamhet efter morfar, sorgen över att ha förlorat honom, så kan jag hälsa på, kramas, prata och få tiden att gå. Om jag får henne att tänka på någonting annat om så bara för en endaste sekund så är det värt det. Och det vet jag att jag lyckas med.
På lördag går vi till kyrkan allihop och tänder ljus för dej, morfar. Även fast vi alla vet att du skulle fnyst och skakat på huvudet, både åt kyrkan och åt att vi aldrig kan sitta still.
Jag vet inte hur många gånger jag hört dej säga "kan du inte bara sitta ner en stund?" till mormor när hon fixade och donade i köket och huset. Hon fortsatte alltid med det hon gjorde. Och så satt vi där med dej, vi pratade lite grann men var ändå ganska tysta. Det var något speciellt med det.
Ikväll blir det bio.
Nu borde det bli plugg, men det kan jag inte lova att det blir. Jag kan lova frukost.
<3
SvaraRadera