har du valt en väg att gå, och ett mål att sikta på?

jag kom in på utbildningen jag sökte för ett par månader sedan, jag var reserv men fick veta igår att jag faktiskt får börja där om jag vill. på måndag. stress? oro? nervositet? tankar om att inte klara av det? idéer om ännu ett misslyckande pga sjukdom, trötthet, handikapp? självklart. det är så min hjärna fungerar. det är jag.

men, också en glädje större än något, också en längtan efter ett nytt och annorlunda liv, en ny start, också en tanke på att jag en dag kan känna att jag är någon och ha hittat rätt. det förutsätter väl att man fortsätter prova allt man får möjlighet till? det är så mina drömmar fungerar. det är jag.

alltihop är jag. tyvärr är det jag och hösten just nu - och vi har aldrig riktigt gått ihop. men vi finns och vi lever och vi andas, och ingeningeningen varken kräver eller förväntar sej någonting annat - och just därför är det helt okej, trots allt.

men om hösten händer också allt inuti på ett annat sätt, det är tid för eftertanke, det vet ju vem som helst. jag har tänkt mycket på vad jag är i och vad jag faktiskt förtjänar. inte för att jag är bättre än någon annan, utan för att jag är människa, bara. det räcker. och blir över. jag förtjänar att bli älskad för att jag är jag. jag förtjänar att vara med någon som gör mej glad - och jag förtjänar att se att jag också gör någon glad. därför kan jag nu ha pajat alltihop med världens finaste människa - för att jag började ifrågasätta kärleken som jag inte såg. som svar fick jag nämligen att den kanske ändå inte fanns där. men något fanns det. klen tröst.
och jag är inte en sådan som nöjer mej. jag är en sådan som går när det inte passar. (jo.) jag är en sådan som hellre vänder mej bort när mina drömmar inte stämmer överens med det som händer nu. jag är en sådan som tror på mina drömmar och tror att, varje gång drömmarna känns fel eller omöjliga, då är jag på fel ställe eller i fel sällskap. då är jag med fel person.

punkt, alltså.
fast jag är en sådan som inte vill sätta punkt. jag är en sådan som vill använda mej av komma-tecken efter komma-tecken efter komma-tecken efter komma-tecken, för att inse att allt hänger ihop och aldrig egentligen tar slut

jag är mörkrädd, men mer rädd för mitt eget hjärta som alltid vill för mycket och aldrig riktigt lyckas hantera det.

undersköterska, ja. fritidsvetare, ja. fastighetstekniker - jag ser också att mönstret har ändrats. men herregud, det har ju hela livet gjort.
mina behov. förutsättningarna.

jag tror jag behöver det här. jag behöver något nytt.

jag svamlar, jag ber om ursäkt - nej, det gör jag inte, jag måste sluta be om ursäkt för saker jag gör, saker som gör mej till mej - jag ber inte om ursäkt, jag slutar bara

för en stund.