...

jag är trött. hela tiden. jag är trött när jag vaknar efter tio timmars sömn, jag är trött hela dagen och jag är trött när jag går och lägger mej på kvällen.

så är det. och jag förstår inte hur jag någonsin ska kunna jobba, plugga eller göra någonting annat vettigt igen med denna tröttheten. jag känner redan nu att meningslösheten är nära inpå.

jag försökte känna efter ett tag förut, vad som egentligen känns, men det är ingenting. ingenting känns just nu. ingenting. det rinner tårar på mina kinder när jag tänker på morfar, men jag känner mej inte ledsen. jag skrattade lite igår när jag pratade med en vän, men jag kände mej inte glad och tyckte heller inte att det var så särskilt roligt. jag tänker på saker jag kan göra och som jag borde och vill, men jag känner aldrig för det.

känslorna är borta, verkar det som. saknade - troligen döda.

och idag, som om tröttheten inte vore nog - då finns det inget satans vatten i lägenheten. pga en vattenläcka. jag har inte kunnat dricka te som jag alltid gör på morgonen, dagen är alltså redan förstörd. det förstår ju vem som helst. att dom sedan har satt upp en vattengrej tre kvarter bort skiter jag fullständigt i eftersom att jag varken orkar gå dit eller ens kan fixa frillan utan vatten.
plus att dagens plan att ligga i soffan hela dagen sket sej - eftersom att jag inte har någon toalett att använda.. finns det där borta vid vattenpumpen tro, eller någon tog för givet att man klarar sej utan toalett till "någon gång under eftermiddagen"?
helt plötsligt måste jag ge mej iväg någonstans, och som vanligt vill jag det då ännu mindre.

jag är trött. på allt.