det här är jag och min syster. det vet ni.
det här med statistik på en sådan här sida, jag vet inte - när jag ser hur många som plötsligt är här inne - då känns det som att jag måste skriva. och allt som har med måsten eller borden att göra vet vi alla att jag inte är kapabel till att göra.
alltså skriver jag inte. alltså klarar jag det inte.
alltså återkommer jag en dag, en morgon, en kväll, när orden kommer till mej och inte tvärtom istället.
ett par bilder får ni för att ni som känner mej säkert kan se att jag har haft det ganska bra på malmöfestivalen - ni som säger att det brukar synas i mina ögon hur jag mår.
Fina systeryster och Pelle i solskenet.
Vi hittade en perfekt plats att sitta, på caféets fönsterbläck.
Fina ni, & tack för de fina orden. Så gör det också så där fruktansvärt ont ibland, att man nästan inte vet vart man ska ta vägen.
SvaraRadera