det är bara när jag går in i mitt eget huvud som nu som jag kan hitta mina ord - och få ut dom.
ändå strävar jag varje dag efter att få slippa leva inuti mitt huvud, att få leva mer utåt. som vore det någonting farligt att ibland blicka inåt. som vore jag min egen fiende. som vore mina tankar ovän med det jag ser?
men jag tror på att rensa. på att sortera ut. arkivera. gå vidare. släppa lite grann längs vägen. titta bakåt då och då med ro.
vem är du? du känns som ett såntdär minne som man tänker på ibland. och ler. men du är här nu, är du inte? du säger att du vill vara det - men jag kan inte ens se dej. är det inte någonting som är fel då? dina ord, min tolkning, innebörden eller verkligheten. jag orkar inte leva i förvirring. det blir mest svårt och nästan yrt.
jag råkar också tycka att jag förtjänar bättre än så. men sådant får man inte säga. man får inte säga att man förtjänar bra, man får inte säga att man Är bra. man ska inte tro att man är någon. vad ska man då tro?
tveksam slutsats; man förtjänar ingenting bra - man är inte bra. man är ingen. vi är väl alla någon?
det skrämmer mej att de som uppdaterar sin status på facebook, sin blogg, sin twitter (?) oftast verkar finnas mest. jag ska visa er att man kan ta plats på andra sätt - bättre sätt. det finns ingen känsla i allt sånthär, egentligen. känslan ligger i upplevelsen, i påhitten, äventyren. när glömdes det bort?
ord som 'make sense'. som får mig att känna och känna igen. jag försöker också lära mig att jag är bra, att jag duger och förtjänar det som är bra.
SvaraRaderajag tror också på att gå sin egen väg, göra sin egen grej. det kommer att bli bra anna - det tror jag på. kram!