jag vet inte.
i söndags åt jag två smörgåsar till frukost och sedan ingenting mer.
igår fick jag en sond instoppad i näsan och kontrast som fyllde upp tarmarna för att röntgas.
igår kväll var det svårt att andas, som vore helvetet tillbaka igen och jag fast i det ännu en gång.
idag inser jag att jag är fri och tillbaka och att jag kan vara den jag alltid varit - men det är en tung sorg inuti ändå
det är lite svårt att gå runt och bära på en sådan sorg
men ibland glömmer jag ju bort den - och kanske är det så det måste få vara
att den kommer då och då, när verkligheten påminner om hur saker och ting kan gå och gå fel, och att den sedan lägger sej och livet bara rullar på
men det är inte mycket som rullar
jag sitter fast i något jag inte riktigt kan komma ur med en bra känsla hur jag än gör
det krävs en förändring
ett steg tillbaka?
två steg fram?
jag vet bara inte.
men jag vet, att dagar som denna, när solen skiner och jag är på rätt sida av en hemsk händelse, dvs förbi den, då älskar jag den blå himlen, alla människor runtomkring, mitt bajsbruna hår som flyger i vinden och framförallt friheten som gör det möjligt att le.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar