amazing?

jag vaknar en morgon och känner mej meningslös

sysslolös - meningslös - betydelselös

det vet ju alla?

har man ingen plats står man utanför

jag är trött på att vara utanför alltihop

jag vill också vara med, och varje gång jag tänker så får jag känslan av att vara tre år igen

jag sitter strejkande på golvet med benen och armarna i kors och är lika bestämd som jag var då

och sedan får jag som jag vill

för att jag vägrar ge upp - för att jag är förbannat charmig i min envishet - för att jag är jag?

-"Det finns ingenting som du kan säga som får mej att tycka mindre om dej eller får mej att försvinna. Kanske om du säger att du mördat dina tre senaste pojkvänner, då blir jag nog lite rädd.."

- "Även om jag säger att det var för att hitta dej?"

det var så fint då.

det är konstigt hur jag föll för honom, gjorde om honom för att kunna vara med honom - och sedan saknade honom varje dag varje sekund
för att han inte längre var han

jag får sms en söndag av en vän som jag slötittat på melodifestivalen med, "Danny var inte med på efterfesten och ska inte ställa upp nästa år, haha!" - jag ler och svarar något ironiskt försvarande i stil med att Danny är min favorit och att det är synd om honom för att han inte hade något att fira
det är så vi gör - ändrar verkligheten till något man kan skratta åt, ändrar grejer till något man aldrig kan ta på allvar, förändrar hela världen för att ha någonting att le åt
jag liksom skrattar och låtsas bry mej
för det är så mycket enklare att bry sej om sådant som andra har ork och utrymme till att ta in

två minuter senare hugger det i magen och verkligheten är här igen.

jag har lyssnat på Dannys låt femton gånger bara idag
inte för att den är bra, utan för att det i den finns en viss energi som jag kan sno åt mej
för att jag knappt kan sitta still då
och för att den får mej att tänka på dej.

"I'm feeling great, I'm feeling awesome
let me explain, you are the reason I breathe
You're amazing
AMAZING
You're A A A A-MAZING"

och för att klargöra en sak, jag trodde ALDRIG att jag skulle nämna Danny, än mindre kopiera in en del av hans låttext, i min blogg. så ni vet det. saker förändras? det är mitt försvar.
men det bästa av allt är att jag egentligen aldrig har anledning till att försvara mej.
att jag inte behöver försvara mej

att jag kan vara precis som jag är och att det är helt okej.

varje kväll tänker jag att imorgon ska jag göra annorlunda, imorgon ska jag ta tag i saker
imorgon ska jag vara någon annan
men det slutar alltid med att jag vaknar även den dagen som mej själv
och blir besviken just därför.
det är något i detta tankesättet som borde förändras.
jag vet bara inte hur man gör.