Augustus.

Igårkväll somnade mitt älskade lejon in. Han blev bara fyra år.

radarparet på picknick.

första gången jag såg min August, fast då hette han Frans.

på promenix med Alle

på upptäcktsfärd med mej

kramkalas

liten i nytt hem

bästisar

på äventyr i pappas trädgård

Den 22a april 2008 hämtade jag hem lejonkaninen Frans, som fick heta August. Han var en August redan då. Tuff blev han inte förrän långt senare. Men han blev kung. När Hemlis flyttade in 2009 visade han klart och tydligt vem som bestämde. Han kom och buffade när han ville mysa. Han låg i mitten av soffan som om han ägde hela rummet. Han älskade att vara ute och hoppa, förutom när det blåste för mycket i hans lejonman.

För två veckor sedan ville August inte äta ordentligt, men han åt hö och drack vatten. För fyra dagar sedan slutade han äta helt och satt ihopkrupen i ett hörn av buren. När vi kom till veterinären igår kunde dom se att han var förstoppad och behövde läggas in, få näring, medicin och röntgas. Eller så skulle jag bestämma att han skulle få sova. Han lades in, röntgades, hade en knuta i magen som tryckte ihop tarmarna. Operation behövdes för att ge honom en chans. Men han blev aldrig tillräckligt stark för det, på kvällen fick han sövas ändå i hopp om att han skulle klara det. Men hans kropp klarade inte narkosen. Mitt fina lejon dog på operationsbordet

Jag verkligen älskade min lilla hårboll. Jag var ofta irriterad på honom för att han bet i gallret på buren, jag var sur för att han bet sönder sladdar och böcker. Men han var min fluffiga surmopps, min stora köttbullevän, min kompis.

Jag saknar min kompis så det gör ont i hela hjärtat.

August Augustus Augustino Augustinony.

2008-02-28 - 2012-03-05