söndag 12 februari 2012

until we become something new

det svåraste hejdå-et någonsin.


för att det tagit så lång tid?

man ska inte dra ut på oundvikliga saker som gör ont och måste göras.



men man kanske måste bli redo.



jag är det.



ibland. det är det som gör det så svårt.



igår värkte det i hela mitt hjärta och hela min kropp och idag har jag träningsvärk i hela kroppen. av en helt annan anledning, men jag föredrar dagens smärta.

den går att låta bli att tänka på.

den går att göra något åt.

det finns en helt annan mening med den.



fade into me

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar