Jag har lite grann tappat de flesta av mina ord, därför är jag nästan aldrig här mer
det kan hända att jag faktiskt bara lever lite mer, är mer i livet, upplever mer
att det är mer av precis allt. utom just orden.
inflammationen i bäckenreservoaren vill inte försvinna, men vi (jag och mamma - ett bra team) trycker på hos sjukhuset för att få ett möte med kurator och kirurg och en plan på vidare lösning eller alternativ, just idag känns det hoppfullt att det kan komma en dag när jag får leva mitt liv på mina egna villkor, dvs göra så mycket jag klarar av och inte pressa mej till att klara så mycket som samhället och allt runtomkring kräver
nåja. nu svävar jag igen.
jag vill i alla fall tala om att, om man bortser från magen - man måste alltid alltid alltid bortse från denna mage istället för att styras av den - så är allt bara bra och det är skönt.
jag jobbar varje dag hos en helt fantastisk liten sjuårig tjej som har ett bubblande skratt och en otrolig energi.
plötsligt har livet en helt annan mening.
Fina Anna, jag saknar dina ord och dig. Jag hoppas du mår bra och att livet är bättre nu. Kram!
SvaraRaderaÅh, Anna. Skönt att höra ifrån dig, men det gör mig så himla ledsen att du känner igen dig i mina rader. Jag vill säga att jag plockar upp dig för att det skulle jag gärna gjort. Jag tänkte på dig i somras när jag jobbade i Skåne och ville verkligen ses, men jag mådde för dåligt och orkade inte. Ibland orkar man inget annat än att blunda och svälja, men jag hoppas att du hittar ett sätt att få ur dig det som måste ut. Min separation var ett uppvaknade. Jag ringde studenthälsan nästan omedelbart och fick träffa en psykolog ett par gånger. Hon peppade mig att ringa mag- och tarm och få hjälp därifrån. Jag ringde dit, var tydlig och bestämd, blev förlöjligad, men nu träffar jag en kurator en gång i veckan och det känns som jag äntligen är på rätt väg, även om vägen är jäkligt vinglig och krokig. Det är så mycket som måste ut och som måste läkas och omvärderas och samtidigt ska livet fortgå som vanligt. Bloggen fungerar fortfarande för mig, men jag vet att när jag var som sjukast fann inga ord sin väg ut ur mig. Jag tror du hittar tillbaks till orden Anna. Massa kramar//Maria
SvaraRaderaHejsan =) vilken fin blogg du har, hitta hit genom ILCO - Jag har Blåsexstrofi & Mitrofanoff gruppen på facebook =)
SvaraRaderaMin dotter har det. =) jag hoppas du får en bra dag. kram
/My two pennies worth